Men tillbaka till klättringen.....vi körde på hela Lördgen och tickade av några riktigt fina pärlor. När vi sedan begav oss tillbaka till campingen för lite föda och sömn hängde det två saker i luften.
1. Vi har ingen hud kvar alls på fingrarna, det gör t.om. ont att ta i den mjuka dunjackan.
2. Vi har en 6A travers kvar att göra för att känna oss nöjda med helgen. Hur ska det gå till?
Ät socker tills du spyr blev ett sent Lördags projekt som efter att den kastat av oss sista gången blev ett "måste" innan hemfärd. Både jag och G. var ruskigt taggade när vi på Söndagsmorgonen efter sedvanlig grötfrukost ankom till parkeringen. G. började värma upp på någon spricka medan jag gick direkt till traversen. 2 försök och sedan lyckades jag länka hela sekvensen från början till slut med enorm smärta i fingertopparna. Känslan var grym! Som tur var befann sig två st finländare vid problemet och de fick bli mina vittnen då G. och de andra var lite längre bort. G. kom efter ett tag bort och även han fick gjort det fina problemet. Vi kramades och kände att nu kan vi sitta och sola och kolla på när de andra klättrar hela dagen, för nu var vi nöjda! Så blev det självklart inte då G. klättrade ett super fint highball problem och jag gjorde en 6C dyna typ.
I bilen hem satt nog alla och tänkte på sina sänds och vilket fint område Kjugekull faktiskt var. Om du/ni inte varit där så rekomenderar jag absolut ett besök. Tänkt dock på att några dagar räcker gott då stentypen är ruggit vass och sliter hud som fasen.
| The boys... |
| G. hatar kartor.. |
| Vår bil+min padda, tror ni den drog någon extra bensin? |
| På färjar över... |
| The Grabs living camping life... |
| Framme vid Kjuge... |
Jo jag glömde nästan,det vi grabbar kom fram till under våra många timmar i skogen var att: ..klättring har absolut inget med längd att göra!...eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar