Jakten på 7:an: Fontainebleau

Jag har drukit vin, ätit baguetter, slipat hud, kollat på the wire och klättrat, klättrat tills jag inte kunnat klättra något mer, och sedan klättrat lite till. Jag har varit i fontainebleau......
Den 19 feb landade jag tillsammans med några andra trevliga killar på Beauvais flygplats ca 4mil norr om Paris. Det var jag, E och H som hämtade upp våran hyrbil och körde mot Larchant, en liten by 1mil söder om Fontainebleau där mötte vi upp med J. I Frankrike hyr man gites som är detsamma som hus eller stuga. Och J hade fixat ett tvåvånings hus som fick bli vårat hem under den kommande veckan. Vi bestämde oss för att Lördagen fick gå åt till att ordna med alla de praktiska sakerna, handla mat osv....för att så tidigt som möjligt kunna ge sig ut och klättra på Söndagen. Vårat första område blev Elephant som bjuder på höga boulders med mycket bra landning. Nästan alla områden i Fontan har sand som underlag, hur bra som helst. Jag hittade i allafall problem blå nr 43, en sittstart som är något övehängande och som kräver en stor dynamisk sträckning, fingerstyrka och balans. Efter kanske 10st bra försök satte jag den och så var första problemet i Fontan gjort, en 4b den 20 feb 2011! Wohoo...

Sen rullade det bara på, våra dagar blev snabbt rutinmässiga och såg i princip ut såhär under hela vistelsen: Gå upp, äta frukost, packa grejerna, åka till ett bra område, klättra, åka hem, laga kvällsmat, sova.
Till områderna hade vi med oss baguetter till lunch som vi gjort kvällen innan, någon godisbit och en massa vatten. Vin gick att köpa i matvarubutikerna och kostade ca 2euro/flaskan!
Vädret var bra med lite blandat sol, regn och kyla. Friktionen var till 90% väldigt bra.

Att klättra i Fontan är väldigt teknisk och det är svårt att pressa grader, stenarna är av typen sandsten vilket är som att klättra på slippapper, det finns typ inga krimpar utan problemen består till stor del av slopers och friktion. Förare till alla områden hittar man på Global Sports som ligger i centrala Fontainebleau, kostar 23euro. Alla stenar har mycket fina märkningar på sig där problemen börjar, det kan t.ex. vara en orange pil med siffran 12 bredvid sig vilket gör det super lätt att orientera sig i de olika områderna. Det enormt stora utbudet på problem gör att alla kan klättra i Fontan och ha roligt, jag gjorde som bäst en 6a men klättrade tonvis med problem i 4-5 registret och hade så sjukt roligt.
Så det är verkligen ett bra ställe för såväll nybörjare som eliten.

Skulle jag berätta om alla problem jag gjorde och historierna bakom dom så skulle det bli en mindre novell, och ingen skulle orka läsa den heller....men det är ett specialt problem som jag vill berätta lite mer om. Och det är inget mindre är Fontainebleau`s första 6a.

Det är Söndag och jag ska flyga hem följande dag. Efter att ha klättrat i snitt 6h per dag i 6dagar är min kropp rätt seg och kvällen innan bestämer vi oss för att fara till Bas Cuvier ifall det inte regnar på morgonen. När vi vaknar är det uppehåll och vi sätter oss i bilen och åker till Fontainebleau`s största och mest kända område. I bilen dit har jag bara en sak i huvudet, idag ska jag göra La Marie Rose, Fontainebleaus första 6a problem som sattes upp redan 1946. Vi gick direkt till problemet för att det är lika bra att köra den direkt när man är pigg och fräch i kroppen!, nu var E,H och J med också för att heja på. Problemet startar med en hög vänster fot samtidigt som du tar två små crimpers med händerna, sedan kliver du upp till en sjukt halt steg med båd fötterna, toe hookar med högerfoten och gör en helkroppssträckning till en riktigt dålig sloper med högerhanden. Spänner kroppen och flytar upp vänsterhanden till en ännu värre sloper, hittar balansen och sedan flytar upp även vänsterfoten samtidigt som du sträcker dig efter ett rätt okey grepp, följer efter med fötterna och avslutar problemet ca 3meter upp.

Jag gick på problemet och ca 12 försök senare satt jag på marken och undrade om det var ett omöjligt problem. E,H och J gav mig bra beta men det gick liskom bara inte, varje gång jag gjort kroppsspänningen och sträck mig efter de två slopers så gled jag av med fötterna.
Jag fortsatte men utan lycka, åt en mars kaka, det hjälpte inte, drack lite vatten, det hjälpte inte heller. Efter ca 30 försök så började jag bli frustrerad och trött, jag kände att kraften höll på att rinna iväg och insåg att om jag skulle lyckas göra problemet så fick det inte ta för lång tid.
Så jag taggade till, blev lite arg, gick upp med fötterna, crimpade fast vänster handen, låste högerbenet och sträckte mig efter slopern med höger handen...smack, den satt klockrent, spände till kroppen tog slopern med vänsterhanden, flyttade upp vänsterfoten, fann balansen, flyttade upp högerfoten, sträckte mig efter det bra greppet, matchade bådahänderna där, tittade ner, hittade ett grepp för väster foten och innan jag visste ordet av det så stod jag på toppen och vrålade ut min glädje! Det tog mig några timmar och att jag inte orkade göra något mer denna dag spelade ingen roll, jag var glad....riktigt glad.