En kort film från Lillsjön.

Lillsjön from Kristoffer Dorg on Vimeo.

En helt vanlig Onsdag

Knutby en helt vanlig Onsdag from Kristoffer Dorg on Vimeo.

Progression

Idag åkte jag och Jocke iväg till Knutby för att ta revansch på Samurai 6B och jag var sugen att köra på Mental Resa 6B också. Ni förstår vi var i knutby för ca 1vecka sen och då blev vi totalt förnedrade, utskrattade och demoraliserade av den stora stenguden. Allt kändes svårt, de stora juggarna kändes som små små crimpers, benen kändes som de var gjorda av bly och....ja ni fattar. Men idag kändes allt bättre. Och det blev en mycket lyckad dag,detta trots att jag inte gjorde ett enda send. För idag stod framstegen i fokus. Jag lyckades göra första flytten på Mental Resa och arbeta in starten på Samurai. Jag kände mig stark och motiverad.  Det känns sjukt motiverande att jobba på ett problem som man har inom räckhåll. Och att ta sin bouldering till nästa nivå, för mig är den nivån 6B problem.


Vi sprang även på en ny vägg som ligger till vänster om A och B blocken, kan vara Körsbärsdalen? Hur som helst var det lite som var kritat och vi hittade en tydlig aret-linje med sittstart. Efter ett press insåg vi att den var sjukt svår och började etablera en stå-start istället. Det visade sig vara lättare sagt än gjort, men efter ett par försök lyckades jag hålla mig kvar och klättra vidare. Ett mycket fint problem var skapat! Hör gärna av er om någon klättrat den tidigare eller vet vad sittstarts problemet heter.

Högsommar Magiskt

Efter att jag berättat för Jocke om de fina boulderproblemen jag hittat vid Ågelsjön bestämde vi oss för att packa sovsäck, mat och klätterskor för att dedikera 48h till ren kättring.

Här kommer en summering av vad som hände under de 2dagarna i skogen.

Ågelsjön fick 3st nya boulderproblem; BroadWalk 5A, Batcave 6A och By The Way 6B. 

Det var super kul att äntligen få gjort den super fina linjen Batcave. Både jag och Jocke erövrade problemet varpå graden 6a känns solid.

Sen blev det nedgradering av de två tidigare problemen jag gjort vid Ågel.

As Good As It Gets går från 5C till 5B och Scary As Hell från 6A till 5C.

Batcave

By The Way

Natt Bouldering

Vi sov under bar himmel

Ågelsjön Filmen

Bouldering Vid Ågelsjön from Kristoffer Dorg on Vimeo.

Två sköna FA`s

Idag var det dags att prova två fina linjer som jag hittade förra hösten och som jag provade i vintras utan framgång. Jag började med den finaste linjen som fick namnet "As good as it gets", en rak linje med en massa crimpar. Vid första presset så crimpade jag med högerhanden, lade vikten på vänster fot och tjoop så losnade greppet från klippan...inte så mycket att göra....ny beta och på den igen bara....vid 3:dje försöket fick jag tag i toppen och kunde lika graciöst som en elefant kravla mig upp över kanten.

Den andra linjen följer en klar spricka med sitstart. Jag hade döpt projektet till "Tattooed Fingers". Men efter att jag stött på oväntat motstånd för att länka de sista moven vid toppen så kändes det som ett namn byte var på sin plats. Jag baserade det nya namnet på känslan när man ska ta sig över den sloopiga kanten vilket är rätt läskigt varpå det nya namnet blev "Scary As Hell".

Linjerna håller riktigt fin klass och ska man besöka Ågelsjön för att klättra rep kan man lika gärna ta med sig paddan för att bouldra lite, man kommer inte bli besviken.
Graderingarna blir ju bara ett förslag än så länge, ska bli kul med lite repetitioner så graderna kan bestämmas.

As good as it gets, 5C?

Scary as hell, 6A?

Omsulning del 2

Efter lång tids väntan och mistanke om att man blivit blåst på sina klätterskor och pengar så kom faktiskt ett paket adresserat mig! Det var mina nyomsulade skor. Det visade sig att våra grannar i öster faktiskt är grymma på att sula om skor. Kalaset kostade allt som allt ca 500kr och i fredags var jag ute vid Ågelsjön för att testa dom och blev glatt överaskad. Dom är som nya!
Så om det är någon som funderat eller funderar på att sula om sina gamla trotjänare så tveka inte, det är så värt pengarna!

Kjugekull Filmen

Kjugekull from Kristoffer Dorg on Vimeo.

Kjugekull

Jag hade aldrig varit vid Sveriges boulder mecka, nämligen Kjugekull förrut. Så när en spricka i mitt just nu hektiska schema sprack upp tog vi chansen och packade den lilla skoda bilen till bristningsgränsen och åkte mot solen i söder. Vi var 5killar, 3st paddor (varav en på taket), 3st tält (varav ett enbart var en presenning) samt en jäkla massa packning. Ivö-Camping fick stå för boendet och med tanke på att det bara låg ca 5minuters körning från Kjuge så ger jag den 4stjärnor! När vi kom fram ca 23.45 på fredags kvällen så blåste det fasen storm på Ivö, vilket gjorde tältuppsättningen minst sagt intressant. Vi behövde iallafall inte springa runt halva campingen och leta efter bortblåsta tält vilket var skönt! När vi sedan vaknar på Lördagsmorgonen så skiner solen och ingen blåst syns till så långt ögat kan nå. Vi hoppade på färjan, körde till Kjuge och började slita hud! Det blev en del fina sänd då Kjuge är hårdare graderat än något ställe jag tidigare varit på. Omgivningarna runt området är jätte mysiga och jag insåg att det inte bara är klättrare som kommer till Kjuge utan även Skåningar som bara vill ut och grilla lite och umgås. 

Men tillbaka till klättringen.....vi körde på hela Lördgen och tickade av några riktigt fina pärlor. När vi sedan begav oss tillbaka till campingen för lite föda och sömn hängde det två saker i luften.

1. Vi har ingen hud kvar alls på fingrarna, det gör t.om. ont att ta i den mjuka dunjackan.

2. Vi har en 6A travers kvar att göra för att känna oss nöjda med helgen. Hur ska det gå till?

Ät socker tills du spyr blev ett sent Lördags projekt som efter att den kastat av oss sista gången blev ett "måste" innan hemfärd. Både jag och G. var ruskigt taggade när vi på Söndagsmorgonen efter sedvanlig grötfrukost ankom till parkeringen. G. började värma upp på någon spricka medan jag gick direkt till traversen. 2 försök och sedan lyckades jag länka hela sekvensen från början till slut med enorm smärta i fingertopparna. Känslan var grym! Som tur var befann sig två st finländare vid problemet och de fick bli mina vittnen då G. och de andra var lite längre bort. G. kom efter ett tag bort och även han fick gjort det fina problemet. Vi kramades och kände att nu kan vi sitta och sola och kolla på när de andra klättrar hela dagen, för nu var vi nöjda! Så blev det självklart inte då G. klättrade ett super fint highball problem och jag gjorde en 6C dyna typ.

I bilen hem satt nog alla och tänkte på sina sänds och vilket fint område Kjugekull faktiskt var. Om du/ni inte varit där så rekomenderar jag absolut ett besök. Tänkt dock på att några dagar räcker gott då stentypen är ruggit vass och sliter hud som fasen.

The boys...

G. hatar kartor..

Vår bil+min padda, tror ni den drog någon extra bensin?

På färjar över...

The Grabs living camping life...

Framme vid Kjuge...

Jo jag glömde nästan,det vi grabbar kom fram till under våra många timmar i skogen var att: ..klättring har absolut inget med längd att göra!...eller?

Videokamera

Idag har jag köpt en videokamera för att filma en massa klättring. Det blev en Sanyo Xacti VPC-CG21.
Det känns super kul att tillföra något nytt till klättringen. Att inte bara klättra utan att filma också.
Så håll utkik framöver....

Knutby Filmen

Knutby

När yr.no spår strolande sol, -1grad och vindstilla kan man inte annat än att packa sin bil och åka ut och bouldra. Så efter att jag hämtat upp G på LKPG stationen begav vi oss till Knutby. G började med ett highball problem och jag gjorde jumpingjacks i vårsolen. Efter uppvärmingen begav vi oss till Q-blocket och efter bara något försök så gjorde jag "Henke Lycklig...6B+" kändes helt sjukt bra då jag inte ens kom halvvägs förra sommaren. Gött!!!

Vi begav oss sedan till en travers som G hade provat dagen innan utan lycka, och efter lite klurande kom vi på en varsin beta som vi sedan genomförde hela vägen till toppen. Sen träffade vi på ett gäng sköna killar från LKPG som också tagit vädret till fånga och letat sig ut i skogen. Vi började köra på "V8 5C" tillsammans som hade ett sjukt krävande avslut. Men även den betades av. 

Resten av dagen gick sedan mest åt att dricka varmchocklad, äta bullar och valsa omkring och göra något lätt problem här och där innan vi åkte hem.

Sva problem nr1...

Traversen

Så glad blir man när man kommit upp

Min beta

G tar sig an svaproblem nr2

Man skulle kunna ha det sämre...

Omsulning del1

Inför säsongen förra året inhandlade jag ett par La Sportiva Solutions. De var utan tveckan de bästa klätterskor jag någonsin använt, helt enkelt assgrymma. Sedan hände det oundvikliga....det som händer alla skor förr eller senare. Det blev hål i dom! Och på båda tårna ungefär samtidigt. Det vara bara att inse, det skulle inte bli något mer klättrat för dessa skor. Det vara bara att börja med efterarbetet och krishanteringen :)
Men så fick jag nys om att det finns en kille i Finland som sular om skor till ett rimligt pris, tänkt och gjort, jag packeterade mina skor idag och gick till den snälla post tanten som lovade mig att de skulle komma fram på andra sidan sjön. Så nu är det bara att vänta.......spännande!

Attans...

Dubbel attans...

Packeterandet...

Klart! Bara att posta och vänta....

Ap-Index

För att bli en bra klättrare finns det ett antal faktorer som man kan påverka själv, t.ex. kosten, träningen och utrustningen. Men en sak som man inte kan påverka är ap-indexet. Ap-indexet är förhållandet mellan längden och armvidden. För att räkna ut sitt eget ap-index tar man sin armvidd minus sin längd.
Mitt ap-index är +1cm (183cm i armvidd- 182cm i längd).

Ap-Index

Andrea Boldrini Tiger Recension

Att Andrea Boldrini`s skor har en grymt skön passform redan från första början är allmänt kännt. Och deras Tiger är inget undantag. Den kommer med snörning och har även ett stretchigt innertyg över fotryggen vilket gör att den känns som en toffla innan man snörat åt skon.  Gummit som används är Boldrinis Formula Rubber Tractor och är 4,5mm tjockt vilket ger skon en lång livslängd med bra slitstyrka. 
Det är en mycket tekniskt sko som kräver att fotarbetet är bra för att man skall kunna utnyttja skons fulla potential, något som märks då man blir mer och mer nöjd med skons prestation ju bättre man själv blir på att klättra.

Tiger gör väldigt bra ifrån sig på alla typer av berg. Oavsett om du är i Turkiet, Frankrike eller Sverige. Den fungerar bra när det kommer till lister och vassa kanter, men Tiger gör bäst firån sig när det handlar om smearing. När man klättrar Fontans boulderproblem eller svenska sva problem hamnar Boldrinis Tiger i sitt rätta element. Det spelar heller ingen roll om man sportklättrar eller bouldrar, Tiger fungerar oavsett.
Passformen är också ett stort plus. Den töjer sig relativt lite utan formar sig mer runt foten efter användning. Färgen på Boldrinis skor är gul vilket vissa tycker är snyggt och andra inte.
Det som är negativt med denna sko är att den ibland kan kännas hal när man står på små lister, detta beror på att skon är relativt mjuk. Men vill man ha en bekväm sko som passar direkt från start och som fungerar på de flesta bergstyperna så är detta skon för dig. Try it out! 


Passform: ++++
Sportklättring: ++++
Bouldering: +++
Prisvärd: +++

Fontainebleau

Jag har drukit vin, ätit baguetter, slipat hud, kollat på the wire och klättrat, klättrat tills jag inte kunnat klättra något mer, och sedan klättrat lite till. Jag har varit i fontainebleau......
Den 19 feb landade jag tillsammans med några andra trevliga killar på Beauvais flygplats ca 4mil norr om Paris. Det var jag, E och H som hämtade upp våran hyrbil och körde mot Larchant, en liten by 1mil söder om Fontainebleau där mötte vi upp med J. I Frankrike hyr man gites som är detsamma som hus eller stuga. Och J hade fixat ett tvåvånings hus som fick bli vårat hem under den kommande veckan. Vi bestämde oss för att Lördagen fick gå åt till att ordna med alla de praktiska sakerna, handla mat osv....för att så tidigt som möjligt kunna ge sig ut och klättra på Söndagen. Vårat första område blev Elephant som bjuder på höga boulders med mycket bra landning. Nästan alla områden i Fontan har sand som underlag, hur bra som helst. Jag hittade i allafall problem blå nr 43, en sittstart som är något övehängande och som kräver en stor dynamisk sträckning, fingerstyrka och balans. Efter kanske 10st bra försök satte jag den och så var första problemet i Fontan gjort, en 4b den 20 feb 2011! Wohoo...

Sen rullade det bara på, våra dagar blev snabbt rutinmässiga och såg i princip ut såhär under hela vistelsen: Gå upp, äta frukost, packa grejerna, åka till ett bra område, klättra, åka hem, laga kvällsmat, sova.
Till områderna hade vi med oss baguetter till lunch som vi gjort kvällen innan, någon godisbit och en massa vatten. Vin gick att köpa i matvarubutikerna och kostade ca 2euro/flaskan!
Vädret var bra med lite blandat sol, regn och kyla. Friktionen var till 90% väldigt bra. 


Att klättra i Fontan är väldigt teknisk och det är svårt att pressa grader, stenarna är av typen sandsten vilket är som att klättra på slippapper, det finns typ inga krimpar utan problemen består till stor del av slopers och friktion.  Förare till alla områden hittar man på Global Sports som ligger i centrala Fontainebleau, kostar 23euro. Alla stenar har mycket fina märkningar på sig där problemen börjar, det kan t.ex. vara en orange pil med siffran 12 bredvid sig vilket gör det super lätt att orientera sig i de olika områderna. Det enormt stora utbudet på problem gör att alla kan klättra i Fontan och ha roligt, jag gjorde som bäst en 6a men klättrade tonvis med problem i 4-5 registret och hade så sjukt roligt.
Så det är verkligen ett bra ställe för såväll nybörjare som eliten. 

Skulle jag berätta om alla problem jag gjorde och historierna bakom dom så skulle det bli en mindre novell, och ingen skulle orka läsa den heller....men det är ett specialt problem som jag vill berätta lite mer om. Och det är inget mindre är Fontainebleau`s första 6a.


Det är Söndag och jag ska flyga hem följande dag. Efter att ha klättrat i snitt 6h per dag i 6dagar är min kropp rätt seg och kvällen innan bestämer vi oss för att fara till Bas Cuvier ifall det inte regnar på morgonen. När vi vaknar är det uppehåll och vi sätter oss i bilen och åker till Fontainebleau`s största och mest kända område. I bilen dit har jag bara en sak i huvudet, idag ska jag göra La Marie Rose, Fontainebleaus första 6a problem som sattes upp redan 1946. Vi gick direkt till problemet för att det är lika bra att köra den direkt när man är pigg och fräch i kroppen!, nu var E,H och J med också för att heja på. Problemet startar med en hög vänster fot samtidigt som du tar två små crimpers med händerna, sedan kliver du upp till en sjukt halt steg med båd fötterna, toe hookar med högerfoten och gör en helkroppssträckning till en riktigt dålig sloper med högerhanden. Spänner kroppen och flytar upp vänsterhanden till en ännu värre sloper, hittar balansen och sedan flytar upp även vänsterfoten samtidigt som du sträcker dig efter ett rätt okey grepp, följer efter med fötterna och avslutar problemet ca 3meter upp. 

Jag gick på problemet och ca 12 försök senare satt jag på marken och undrade om det var ett omöjligt problem. E,H och J gav mig bra beta men det gick liskom bara inte, varje gång jag gjort kroppsspänningen och sträck mig efter de två slopers så gled jag av med fötterna.
Jag fortsatte men utan lycka, åt en mars kaka, det hjälpte inte, drack lite vatten, det hjälpte inte heller. Efter ca 30 försök så började jag bli frustrerad och trött, jag kände att kraften höll på att rinna iväg och insåg att om jag skulle lyckas göra problemet så fick det inte ta för lång tid.
Så jag taggade till, blev lite arg, gick upp med fötterna, crimpade fast vänster handen, låste högerbenet och sträckte mig efter slopern med höger handen...smack, den satt klockrent, spände till kroppen tog slopern med vänsterhanden, flyttade upp vänsterfoten, fann balansen, flyttade upp högerfoten, sträckte mig efter det bra greppet, matchade bådahänderna där, tittade ner, hittade ett grepp för väster foten och innan jag visste ordet av det så stod jag på toppen och vrålade ut min glädje! Det tog mig några timmar och  att jag inte orkade göra något mer denna dag spelade ingen roll, jag var glad....riktigt glad. 

Vår Gite samt våra bilar

The Crew

Mitt första problem

Chilling efter en lång dag

Vädret var lite bättre än hemma

Starten på min nemesis

Gammla betan

Nya betan

Så gled man av

När modet fortfarande var högt

The gangstas

H och E värmer upp

Min hejarklack till La Marie Rose

E flyger på ett project

H har sorg i blicken

Grabbarna jobbar på ett project

Snöööööö!?

Vart kom vintern ifrån!? Trots att mitt sunda förnuft säger mig att det skall vara vinter den 11februari så kan mitt klätter hjärta inte förstå det. För bara några dagar sedan kvittrade fåglarna och stora delar av lilla berget var torrt, nu är det minus 11grader ute och typ 8meter nysnö. Okey kanske inte 8meter men vem räknar?, mumman av kardemumman är att det är mycket snö ute.
Utåtsett beter jag mig som en glad person, jag går upp, gör mina sysslor, ler och skrattar....men på insidan gråter jag.
Jag tittar på mina ryanair biljetter och tänker att snart...snart är det dags. Att lämna kylan och snön för att äta ost och baguetter. Att byta ut mina vantar mot krita och skrubbade fingertoppar. 
Snart.....

Inspiration

När snön ligger djup utanför fönstret och säsongen verkar långt borta får man finna inspirationen ur litteraturen istället. Pressbyrån på STHML Central erbjuder ett bra urval. I UrbanClimber finner jag ett långt reportage om Daniel Woods, kanske mest känd för sitt projekt The Game som till slut blev graderad till V16. Jag tänker: "Om jag bröt kontakten med min familj, sa upp mig från ett jobb som jag inte har, säljer alla mina saker för att bo i ett tält utanför Boulder Canyon och ägnar resten av mitt liv åt The Game skulle jag inte ens komma nära att sätta den". Det är en tanke som kan få även den mest motiverade vardagsklättraren att vilja ge upp sin livsstil och sadla om..... till typ sjuksköterska eller nått.

Till något roligare, här kommer ett "best-off" ur 2011 Climbers Dictionary:
-Bouldering: a very serious type of climbing in witch the practitoners slap the rock and make gorilla-sex noises before sliding of into the awaiting arms of the spotter.

-Making Progress: failing to send a boulder problem, yet sharing preemptive beta and video anyway, in the rare event that you send.

Helg

Allt i livet kan inte handla om klättring, även om man skulle vilja det. Ibland måste det handla om lite sånt här också.....